Boris Pasternak föddes i en judisk familj. Hans far Leonid Pasternak var konstnär och professor vid Moskvaskolan för måleri, skulptur och arkitektur och hans mor var Rosa Kaufman, en konsertpianist, dotter till målaren Isidor Kaufman.
 |
| Boris Pasternak |
Inspirerad av sin granne, Aleksandr Skrjabin, bestämde sig Pasternak för att bli kompositör och inträdde i Moskvas konservatorium. År 1910 lämnade han plötsligt konservatoriet för att börja studera hos de nykantianska filosoferna Hermann Cohen och Nicolai Hartmann vid Philipps-Universität Marburg. Trots att han inbjöds att bli forskare på universitetet, bestämde han sig för att filosofi inte var ett yrke och flyttade tillbaka till Moskva 1914. Hans första diktsamling, influerad av Alexander Blok och de ryska futuristerna, publicerades senare samma år.
Pasternaks tidiga poesi består av tydliga allitterationer och alluderar sinnrikt på hans favoritpoeter som Rilke, Lermontov.
Under första världskriget arbetade han vid en kemifabrik i Vsevolodovo-Vilve nära Perm, vilket gav inspiration till Dr. Zjivago många år senare. I motsats till många av hans släkt och vänner, lämnade inte Pasternak Ryssland efter revolutionen. Istället fascinerades han av de nya idéerna och möjligheterna som revolutionen förde med sig.
Pasternak tillbringade sommaren 1917 i närheten av Saratov, där han blev kär. Den passion han kände resulterade i samlingen Livet, min syster (ryska: "Sestra moja zjizn'"). Denna samling ansågs vara nyskapande och gjorde att Pasternaks stil blev till ett föredöme för många yngre poeter.
Efter Livet, min syster utgav Pasternak flera diktsamlingar. Författare som Vladimir Majakovskij, Andrej Belyj och Vladimir Nabokov hyllade Pasternaks verk. Under sent 1920-tal brevväxlade han med Rainer Maria Rilke och Marina Tsvetajeva.
Under slutet av 1920-talet insåg Pasternak att hans modernistiska stil stod i bjärt kontrast mot vad den socialistiska realismen lärde. Han försökte göra sin poesi mera förståelig för massorna genom att omarbeta sina tidigare verk och skrev två långa dikter om ryska revolutionen. Han skrev också prosa och flera självbiografiska berättelser.
I anslutning till både symbolismen och futurismen utvecklade Pasternak ett starkt personligt, bildmättat poetiskt språk och en kosmisk livskänsla, men på 1930-talet orienterade sig Pasternak (som var en revolutionär idealist utan partibindning) mot en mera socialt förankrad poesi.
På 1950-talet tog han sedan avstånd från tidigare stilgrepp såsom alltför estetiserande och strävade istället efter en klassiskt ren form, som fick sitt främsta uttryck i romanen Doktor Zjivago. Romanen avvisades i Sovjetunionen, och när han tilldelades nobelpriset i litteratur 1958, utsattes han för häftig kritik och tvingades avböja priset. 1988 hade han dock hunnit omvärderas i Sovjet och Doktor Zjivago kunde då även ges ut på ryska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar